Så fiskar du regnbåge – metoder som fungerar

Det finns tre metoder som fångar merparten av all regnbåge i svenska put-and-take-vatten: bottenmete med flytande deg, spinnfiske och flugfiske. Vilken som är bäst just idag avgörs nästan helt av två saker — var fisken står och hur varmt vattnet är.

Börja därför inte med att välja bete. Börja med att lista ut var fisken är.

Var står regnbågen?

En put-and-take-damm ser ut som en jämn vattenspegel, men fisken är aldrig jämnt fördelad. Den söker sig till fyra saker: rätt temperatur, syre, mat och skydd.

Djupet följer temperaturen. Regnbågen trivs bäst runt 10–16 grader. Under 6 grader blir den slö men fiskbar; över 20 grader blir den märkbart trög, slutar äta och orkar sämre med en drillning. På våren och hösten står den därför grunt, på högsommaren djupt.

Inlopp och utlopp är det första du ska kolla. Rinnande vatten betyder syrerikt och svalare vatten, och det för med sig mat. På sommaren samlas fisken där.

Kantzoner och struktur. Vasskanter, nedfallna träd, bryggor, stenrösen. Regnbågen patrullerar längs sådant, särskilt fisk som stått en tid i vattnet och blivit mer försiktig.

Vindsidan. Det låter bakvänt att gå till den blåsiga stranden, men vinden trycker ihop plankton och insekter mot läsidan, och fisken följer efter. En lätt krusning på ytan är nästan alltid bättre än blank spegel.

Utsättningsplatsen. Nyutsatt fisk står ofta kvar i närheten av där den tömdes i ett par dagar. Fråga i receptionen var och när det senast sattes ut.

Bottenmete med flytande deg

Den metod som fångar mest fisk för minst erfarenhet. Den kräver tålamod snarare än teknik och passar när du vet ungefär var fisken står.

Steg för steg

Rigga. Genomlöpande sänke på 10–20 gram på huvudlinan, en liten lekande virvel som stopp, sedan en tafs på 50–100 cm i fluorocarbon 0,20–0,25 mm och en krok i storlek 8–12.
Kontrollera att degen flyter. Släpp en bit i en kopp vatten. Torkad deg sjunker, och då ligger betet i dyn där ingen fisk hittar det.
Forma en kula stor som en ärta runt krokbågen, med krokspetsen fri.
Kasta ut och låt sänket sjunka till botten. Ta hem slaklinan så att linan är nästan spänd, men inte så hårt att du drar sänket.
Lägg spöt i en hållare med löst inställd broms eller öppen frispole. Regnbågen ska kunna dra utan att känna motstånd.
Vänta. Får du inget på tjugo till trettio minuter — byt färg på degen, ändra tafslängd eller flytta dig trettio meter.
Mothugg. När linan börjar löpa, ta upp spöt, veva in slakan och lyft lugnt. Inget hårt ryck. Kroken sitter oftast redan.

Tafslängden är din djupinställning. Kort tafs på 30 cm håller degen nära botten, en och en halv meter lyfter den högt upp. Står fisken ytnära på våren, gå långt.

Mete under flöte

Alternativet när fisken står högt: flöte, tafs, och mask, maggot eller deg en till två meter under ytan. Mer aktivt, roligare, och lättare att styra djupet exakt. Bra på små dammar och på trög fisk som inte vill jaga.

Spinnfiske

Spinn täcker vatten. Är du osäker på var fisken står ska du börja här, hitta fisken, och sedan eventuellt byta till mete.

Hastighet är den variabel folk justerar minst och som betyder mest. Regeln är: spinn så långsamt du kan utan att spinnarbladet slutar rotera. Känn efter i spöt — när vibrationen försvinner har du gått för långsamt. Ligg precis ovanför den gränsen.

Bryt monotonin. Ett litet ryck, en paus på två sekunder, en hastighetsändring — de flesta hugg kommer i samband med att något förändras.

Djup styr du med räkning. Kasta ut, räkna sekunder medan betet sjunker, börja veva. Får du inget på fem sekunders sjunk, testa tio nästa kast. Så arbetar du dig neråt tills du hittar fisken.

Färgval enligt samma logik som i beteguiden: silver i klart vatten och sol, guld eller koppar i grumligt och mulet, chartreuse eller orange när det är riktigt trögt.

Fiska av området i solfjäder — kasta rakt fram, sedan snett vänster, sedan snett höger — innan du flyttar. Och veva in hela vägen. Regnbåge följer ofta betet in till kanten och hugger de sista metrarna.

Flugfiske

Nymf under indikator

Ofta den mest effektiva metoden på fisk som stått en tid. Sätt en indikator (flötesliknande markör) på tafsen och häng en tyngd nymf under. Djupet ställer du genom att flytta indikatorn — börja med en och en halv meter och justera.

Låt riggen driva med vinden. Ge små ryck med jämna mellanrum så nymfen lyfter och sjunker. Indikatorn dyker, stannar eller drar iväg åt sidan — då lyfter du spöt.

Streamer

Sjunklina eller sjunktafs, en Woolly Bugger eller liknande i storlek 6–10, och inspinning i ryck. Det här är metoden när fisken står djupt eller när du vill provocera fram en reaktion snarare än imitera föda. På nyutsatt fisk fungerar orange och rosa förvånansvärt bra.

Torrfluga

Bara vid kläckning, men då är det svårslaget. Ser du ringar på ytan och små insekter i luften — byt till flytlina och en torrfluga i motsvarande storlek. Vanligast på lugna kvällar från maj till augusti.

Mer om vilken flugklass och vilka linor som passar finns i genomgången av spö och lina.

Metod efter årstid

Årstid	Vattentemp (ca)	Var fisken står	Metod som fungerar
Tidig vår (mars–april)	4–8°	Grunt, på solsidan	Långsamt spinn, deg på botten, nymf
Vår (maj)	8–14°	Spritt, ofta högt i vattnet	Allt fungerar — bästa perioden
Försommar (juni)	14–18°	Djupare mitt på dagen	Mete och nymf, kläckningar på kvällen
Högsommar (juli–aug)	18–22°	Djupt, vid inlopp, ytnära i gryning	Morgon och kväll, djupt bete, streamer
Höst (sep–okt)	8–14°	Grunt igen, aktiv fisk	Spinn och fluga — näst bästa perioden
Vinter (nov–feb)	1–5°	Djupt, står stilla	Mycket långsamt bete, deg, tålamod

Vår och höst är de två perioder då regnbågen är som mest tagvillig, av precis den anledning tabellen visar: vattnet ligger i det spann där den mår bra.

Under högsommaren, när vattnet passerar 20 grader, är morgon och sen kväll inte ett tips utan i praktiken en förutsättning. Är vattnet riktigt varmt ska du dessutom undvika att fiska catch and release — fisken återhämtar sig dåligt från en drillning när syrehalten är låg.

När det är trögt

Så här arbetar du dig ur det, i den här ordningen:

Flytta. Den absolut vanligaste orsaken är att du fiskar där det inte finns fisk. Byt strand innan du byter bete.
Ändra djup. Längre tafs, kortare tafs, längre sjunktid. Fisken står nästan alltid på ett annat djup än du tror.
Sakta ner. Halva farten på inspinningen. Sedan halva igen.
Gå ner i storlek. Mindre bete, klenare tafs. En 0,25 mm tafs som byts mot 0,18 mm kan ensam ändra kvällen i klart vatten.
Byt färg. Naturliga toner om du kört signalfärger, och tvärtom.
Byt metod. Har du metat i två timmar, ta spinnspöt och gå ett varv.

Och kolla vinden. Har den vänt sedan du kom har fisken sannolikt flyttat med.

Kroklossning och återutsättning

Regnbåge har mjuk munvävnad och tål hantering dåligt, särskilt i varmt vatten. Får du återutsätta — det är långt ifrån alla vatten som tillåter det, kolla reglerna på anläggningens egen sida — gör så här:

Håva fisken. Lyft aldrig i linan. Använd gummiklädd håv om du har.
Blöt händerna innan du rör fisken. Torra händer river bort slemskiktet som skyddar mot svamp och infektion.
Håll fisken i vattnet. Lossa kroken med peang medan fisken ligger i håven i vattnet. Sitter kroken djupt: klipp tafsen istället för att bända.
Ingen luft i onödan. Vill du fota, gör det över vattnet så fisken landar mjukt om den slinter.
Återhämtning. Håll fisken upprätt med nosen mot eventuell ström tills den simmar iväg av egen kraft.

Ska fisken behållas, avliva och bloda ur den direkt — hur du gör det står under rensa och filéa regnbåge. Många anläggningar har uttryckliga krav på omedelbar avlivning i sina regler.

Blöder fisken kraftigt gäller på de flesta vatten att du måste behålla den och räkna den mot dagsbegränsningen, oavsett om du hade tänkt släppa den.

Kom igång

Har du inte utrustningen än, börja med spö och lina och sedan bete. Är hela konceptet nytt, läs vad put and take är. Och leta upp ett fiskevatten nära dig — ring gärna och fråga när de senast satte ut fisk innan du åker.